MIDSOMMAR 2009
Likt många andra med frikyrkligbakgrund har det för mig varit lite av tradition att åka på en kristen konferens under midsommarveckan. I år lockade Torpkonferensen med ett starkt konsertutbud. Det var Petra-sångaren John Schlitt, Ådahl, Ole Börud med flera som stod på programmet. Det blev ändå till Nyhem utanför Mullsjö jag åkte. Artisterna där var av något anonymare art. Kändast var Samuel Ljungblahd som på onsdagen höll utomhuskonsert. Det är klass på det han gör men stilmässigt faller det inte mig 100 procent i smaken. På midsommaraftonens kväll hölls nästa riktiga konsert. Det var med Indigo och Sandyhorse. Indigo var först ut med sin västkustrock. Visst var de duktiga, men det krävs otroligt mycket för att få en musikstil som dog ut 1992 att bli levande på nytt. Den karisman saknade Indigo. Bandet är i behov av en sångare med betydligt större röst och en kaxigare scenapproach. Dagens sångare är på plats men han vinner inte publiken. Då var Sandyhorse betydligt intressantare. Bandet frontas av Linn Sandwall med en stark säregen röst som sticker ut stort. Ska någon referens ges påminner hon stundtals lite om Miss Li, men Sandyhorse musik drar mer åt det souliga hållet. Det var första gången jag hörde om Sandyhorse men definitivt inte den sista. Jag tror Linn Sandwall och hennes gäng kan nå riktigt långt!
// Rickard Bransell
