NOIZEGATE BLOGGEN - www.noizegatemusic.com

Så här kommer omslaget på det nya numret se ut. Arbetet med att färdigställa tidningen pågår för fullt, men än dröjder det 3-4 veckor innan du som prenumerant har den i brevlådan.

// Rickard Bransell

Som redan nämnts här på bloggen var jag i helgen nominerad till Synergy-stipendiet. Så här löd juryns motivering till varför de valde ut mig som en av fem bland över 100 kandidater.

"Rickard Bransell har gett ut den egna tidningen "Noizegate" som inte minst fokuserat på den kanske enda  "kristna musikstilen" som faktist fått mer och mer av ett erkännande även i sekulära sammanhang; kristen hårdrock. Detta beror nog inte minst på at flera kistna uthålligt fortsatt att lyfta fram kristen hårdrock. Rickard Bransell är en av dessa och nomineras nu för att med hårt arbete och egen ekonomi uthålligt skrivit och tryckt sin tidning under tio år."

// Rickard Bransell

1. Head - "Die Religion Die" - Den femte december släpps den före detta Korn-gitarristen Brian "Head" Welch första soloalbum "Save Me From Myself" i Sverige. Noizegate Music har lyssnat och kan berätta att skivan är riktigt, riktigt bra! Denna låt är en av de bästa på skivan och den har även en väldigt intressant och bra text!

2. Hawk Nelson - "Arms Around Me" - En punkpop-ballad som sätter sig. Perfekt för dig som gillar exempelvis Relient K.

3. Theocracy - "Bethlehem" - På nya skivan har Theocracy en ballad som textmässigt känns riktigt julig.

// Rickard Bransell

Tekniken krånglar fortfarande. Har dock lyckas uppdatera nyhetssektionen på hemsidan på ett lite mer primitivt förhistoriskt sätt. HTML-programmering! Det var länge sedan det! Ett par nyheter kom ut i alla fall. Hoppas få en lösning på programkrasharna snart…

// Rickard Bransell

Sedan i lördags har nödvändiga program på vår laptop inte villat fungera. Därav svårigheter med att uppdatera Noizegates hemsida på det sätt vi brukar. Vi hoppas kunna lösa de tekniska problemen så snart som möjligt så inte mer av vår verksamhet blir lidande.

// Rickard Bransell

I lördags kvälll hölls utdelningen av det allra första Synergy-stipendiet. Fem spända finalister fanns på plats, men bara en fick priset på 10 000 kronor. Den vinnaren blev Magnus Sundell, redaktör för tidningen Trots Allt. Det blev alltså ingen vinst för Noizegate redaktören Rickard Bransell denna gång. Men en hedersam nominering var det! Vi riktar istället våra grattulationer Magnus Sundell! 

Idag blev det officiellt vilka de fem nominerade finalisterna är till det allra första Synergy-stipendiet på 10 000 kronor. En av dem heter Rickard Bransell och är redaktör för Noizegate Music  Det känns givetvis hur kul som helst! Ska bli riktigt spännande att närvara vid lördagens prisutdelning där först avslöjas vem vinnaren blir. Så nu är det bara att hålla tummarna.

De fyra övriga finalisterna är: Per-Erik Hallin - musiker, Samuel Sander - konstnär, Magnus Sundell - författare och redaktör, Carina Nyman - musiker.

Stipendiet delas ut av den kreativa Synergy konferensen i samarbete med tidningen Dagen.

// Rickard Bransell

Delirious? har bestämt sig för att 2009 blir deras sista år. Besöket i Huskvarna var därför bandets sista i Sverige.

1000 biljetter hade släppts till det som sas bli Delirious sista konsert i Sverige. Om det verkligen stämmer återstår att se, då ett helt år återstår innan bandet helt läggs på is. Hur många som kom vet jag inte. Jag tror inte det blev utsålt, men det var ändå hyfsat fullt i den varma konsertlokalen.

Genom åren har Delirious? gjort sig kända inte bara för sin musik utan även för kreativt utformade och utstickande scenkläder. I Huskvarna sticker de inte ut utan är propert uppklädda i grå kostym, vit skjorta och vit slips. En klädsel värdig en avskedsturné.

Musikaliskt står Delirious? på två ben. Det ena är den brittiska rocken, influerad av band som U2 och Radiohead, som kan få vilken klubb som helst i gungning. Det andra är lovsång med mycket känsla. När bandet friskt växlar mellan dessa går det inte annat än att säga att spelningen blir spretig. Visst, de håller ihop det förvånansvärt bra. Men samtidigt förlorar de i intensitet titt som tätt. Det vore därför kul att se Delirious? en kväll enbart ägna sig åt rocken för att en annan leda folk i lovsång.

Låtmässigt var jag inställd på att få höra mest från den senaste skivan ”Kingdom Of Comfort” och visst, många sånger kommer därifrån. Men Delirious? Blandade mer än jag vågat hoppas på. Jag önskade få höra många klassiker och fick låtar som “History Maker”, “Deeper”, ”King Of Cripple” och “Majesty”.  Däremot saknade jag ”I Could Sing Of Your Love Forever”.

Konserten starkaste stunder stod ”History Maker”, ”Majesty” och medleyt med ”Jesus Love Never Fails Me/King Of Cripple/True Colors” för. Men även rockiga ”Paint The Town Red”, som var den sista sången i det ordinarie setet, gillades skarpt. Valet av låtar till extranumren förstod jag mig däremot inte på. Den mäktiga final jag hoppats på uteblev och Delirious? Valde där istället att fokusera på nyare material.

Visuellt sätt bjöd inte Delirious? på någon stor show. Bandmedlemmarna stod överlag ganska stilla och det var bara i ”History Maker” och i ”Paint The Town Red” de ansträngt sig och förstärkt det visuella med videoanimationer. Ett plus ger jag dock för att samtliga texter rullade på storbildsskärmarna.

Som helhet var det en bra konsert, men jag blev aldrig överkörd. Kan vi få en chans till att se dem i Sverige hoppas jag de kan krossa mig fullständigt.

LÅTLISTA DELIRIOUS?
· Intro: ”There Is A Light That Shines In The Darkness”
· Rain Down
· God Is Smiling
· My Glorious
· Solid Rock
· Love Will Find A Way
· I’m Not Backing Down
· All God’s Children
· Jesus How Sweet The Name/Every Soul Needs A Savior
· History Maker
· Break The Silence
· Deeper
· Jesus Love Never Fails Me/King Of Cripple/True Colors
· Majesty/How Great Is Our God
· Paint The Town Red
——————————
· Kingdom Of Comfort
· Is There A Place In Your Arms Of Love
· My Soul Sings Oh I Love You

// Rickard Bransell

1. Third Day - "Born Again" - En fantastiskt fin ballad där Mac Powell sjunger duett med Flyleafs Lacey Mosely

2. Bethany Dillon & Matt Hammitt - "In Christ Alone" - Bethany Dillon och Sanctus Real sångaren Matt Hammitt har spelat in en skiva med moderna psalmer. Resultatet blev hur bra som helst.

3. Toby Mac - "Jesus Freak" - Toby Mac är här med en live-CD/DVD med på denna finns en egen version av DC Talks enorma hit "Jesus Freak".

// Rickard Bransell

Har precis sett den SVT sända dokumentären "Shut Up And Sing" om The Dixie Chicks. När dokumentären inleds är The Dixie Chicks USA:s bäst säljande band som toppar alla listor och ständigt spelas på radio. När så gruppen har turnépremiär i London i mars 2003, ungefär samtidigt som USA invaderar Irak, kommenterar sångerskan Natalie Maine på ett skämtsamt sätt kriget med: "Jag skäms över att USA:s president kommer från Texas". I England möts kommentaren av jubel, men dagarna efter stormar hela USA mot The Dixie Chicks. Radiostationer slutar spela bandets låtar, fans slänger sina skivor och bandets singel "Travelin’ Soldier" som vid tillfället låg högt på listorna försvinner helt. När turnén sedan når USA möts gruppen av protestaktioner och burop. Sedan kommer även mordhot.

Detta säger mycket. Främst visar det hur otroligt patriotiskt USA är. Yttrandefriheten gäller så länge inte något sägs om presidenten eller det egna landet. Men det visar också vilket stort inflytande en artist som står på en scen har. Ett svenskt exempel är The Ark. De kan säga i princip vad som helst från scenen ändå sväljer fansen det. Först när de stod på amerikansk mark och de uttalade sig om ett flygplan som flög mot vitahuset väckte det de sa anstöt och den tänkta lanseringen av The Ark i USA var förstörd.

"Tänk på hur en liten eld kan antända en stor skog. En sådan eld är tungan" // Jakobs brev 3:5-6

Det får blir dagens visdomsord till alla artister som står på scenen och har möjlighet att påverka massorna med vad de säger…

// Rickard Bransell