NOIZEGATE BLOGGEN - www.noizegatemusic.com

Igår kväll var det premiär för TV4:s nya lördagsunderhållning "Körslaget". Något som nostalgiskt fick mig att tänka tillbaka på min frikyrkliga uppväxt. För 10-20 år sedan gick det knappt att gå på en frikyrklig sammankomst utan att en gospelkör fanns med. Det var gospelnighter varenda helg och på varje kristen konferens fylldes åtminstone ett par kvällar av körsång. För mig som rockälskare var detta snudd på enerverande. Idag upprepas samma mönster men då är det lovsångskonserter som är "innegrejen" i de kristna leden.

När jag 1998 flyttade till Linköping kom jag till en kyrka där i princip alla ungdomar var med i gospelkören. Efter att fått förfrågan många gånger om att gå med tacakade jag till slut ja. Kören skulle spela in en skiva och sedan ut på körresa. Det lät ju faktiskt lite spännande, så jag gick med på prov. Det var mycket roligare än vad jag hade trott. Alla som någon gång sjungit i kör kan nog skriva under på detta. Min medverkan i kören blev ändå inte särskillt långvarig. Det var ju gospel de ägnade sig åt och inte rock. Då hade jag nog trivts betydligt bättre i Joacim Cans rockkör i körslaget.

Vad är då körslaget? Jo, det är en programidé som kläcktes av Caroline Af Ugglas när hon tittade på "Idol". Hon tänkte: "Varför inte göra en talangjakt där körer tävlar mot varandra?" Hon presenterade sedan idéen för ett produktionsbolag och med deras hjälp lyckades hon sälja in den till amerikanska kanalen NBC. Där sändes sedan "Clash of the choirs", som det kallades, under fyra dagar innan julhelgen. Premiärprogrammet i USA hade över åtta miljoner tittare. Efter den framgången blev det lätt att sälja in programmet till fler länder. Lite ironiskt dock att programmet var tvunget att bli en framgång utomlands innan det kunde lanseras i Sverige…
 

I programmet sätter kända artister ihop en kör från sin hemstad. I den amerikanska versionen av programmet tävlade bland andra Michael Bolton, Kelly Rowland från Destiny’s Child och Nick Lachey. I Sverige är det Agnes, Linda Bengtzing, Siw Malmqvist, Markoolio, Joacim Cans (Hammerfall), Lotta Engberg och Brolle som är körledarna. Det första programmet vi fick se i lördags gick mest ut på att bekanta sig med de olika körerna, så ingen kör tvingades lämna programmet. Till skillnad från "Idol" finns ingen jury, utan det är enbart tittarna som har den avgörande rösten.

De låtar vi fick höra i premiärprogrammet var av blandad karaktär. Linda Bengtzings kör bjöd på Maddonas "Lika A prayer", Siw Malmqvists på Kicki Danielssons "Bra Vibrationer", Brolles på Chers "If I Could Turn Back Time", Lotta Engbergs på "Let’s Twist Again", Markoolios på Justin Timerlakes "Rock Your Body", Agnes på Mikas "Big Gilrs You Are Beautiful" och Joacim Cans på Bon Jovis "You Give Love A Bad Name". 

Efter första veckan kan jag inte uttala mig om vilken kör som är bäst. Jag tycker mig ha sett för lite av dem för det. Däremot håller jag Joacim Cans Mora kör som favoriter. Fortsätter de på rocktemat lär de nå långt!

// Rickard Bransell

För ett par veckor sedan bloggade jag om musikjournalistikens baksida. Nu kommer en omvänd lista.
Bli musikjournalist om du:

• Älskar musik – Grundförutsättning nummer ett. Älskar du inte musik och har det som din passion har du inget som musikjournalist att göra. Vem vill läsa en torr akademisk text av någon som vet nada om bandet han/hon skriver om?

• Vill få tillgång till ny musik före alla andra – Som skivrecensent får du tillgång till nya skivor innan de når butik. Sedan fildelningen slog igenom har förhandsexen börjat delas ut senare för att undvika att de sprids illegalt innan skivorna släpps. En del bolag och distributörer sänder ut recensionsexen först efter att skivan släppts. Flera skivbolag har idag också börjat distribuera recensionsex digitalt.

• Älskar att gå på konserter – Utöver skivrecensioner är konsertrecensioner något av det första du som ny skribent tilldelas. Du måste därför älska att gå på konserter och ha bra koll på både nya och gamla band.

• Älskar att skriva och måla med ord – Ju mer liv du kan få in i texten, desto intressantare blir den att läsa. Hitta ditt eget språk och våga vara dig själv!

• Älskar att möta nya människor – Som musikjournalist träffar du ständigt många nya människor. Det är artister, skivbolagsfolk, distributörer, fans, journalistkollegor, fotografer, roddare med flera. Du möter dem backstage på festivaler, minglar med dem på releasefester, hänger med dem i hotellobbyn och i baren.  Är du inte framåt av dig som person kan du lätt känna dig ensam och felplacerad.

• Älskar att jobba under press – Som musikjournalist måste du älska den press det innebär. Du måste kunna leverera även med tajta deadlines. Får pressen dig att känna prestationsångest och skrivkramt är det inte musikjournalist du ska bli. Älskar du däremot att jobba med kniven på strupen har du valt helt rätt yrke!

• Har massor av idéer du vill förverkliga – Som musikjournalist måste du vara en idéspruta. En redaktör älskar skribenter som kommer med egna idéer. Har du idétorka kommer du heller inte att gilla att skriva på beställning.

• Har ett brett kontaktnät – Ju fler du känner, desto rikare artiklar kan du få. Skriver du ett personporträtt om en sångare i ett band och vet med dig att du känner någon som känner honom/henne. Ring upp den personen och gör en sidogren där den personen får uttala sig om artisten. Sedan letar du upp ytterligare ett par personer som på samma sätt får uttala sig.

• Har specialkunskaper inom en viss genre – Ju mer nischad du är på en genre, desto attraktivare blir dina specialkunskaper. Har du ett mer allmänt musikintresse finns det helt klart jobb för dig, men med en egen nisch når du längre.

I veckans låtkoll har vi valt blandade låtar från de senaste inkomna skivorna.

1. Kill Hannah - ”Like Morphine” – Ett band som fått fina omdömen och som går i spåren My Chemical Romance och liknande band trampat upp.

2. Passion - ”God Of This City” – Passion-gänget kommer till Sverige i maj. Missa inte att ha full koll på deras senaste alster.

3. Håkan Hellström ”Kärlek Är Ett Brev Skickat Tusen Gånge” – En skön låt från Håkan Hellström nya platta du inte får missa om du gillar hans tidigare verk.

4. Shane & Shane – ”Burn Us Up” – Välproducerad pop från USA för den med lite mognare musiksmak.

5. HB – ”God Has All Glory” – Pressreleasen marknadsför dem som Finlands främsta kristna hårdrocksband. Nu vill de nå längre än så.

Det har nu blivit påsk, vad passar då bättre än att slå ett slag för låtar som lyfter upp påskens budskap och pekar på vad det kan få för betydelse i våra liv idag.

1. Bloodgood - "Crucify" - Speglar på ett dramatiskt sätt vad som skedde i rättegången mot Jesus.

2. Bloodgood - "The Messiah" - Jesus har precis dött på korset och det har blivit dags att ta ned honom. De som utför det har blivit övertygade om att Jesus är den Messias de väntat på.

3. Bloodgood - "Accept The Lamb" - Triumfen är total. Jesus har stått upp från det döda. Nu är frågan: är du villig att ta emot Guds levande offerlamm i ditt liv?

4. Bloodgood - "Eat The Flesh" - En sång som handlar om nattvarden som instiftades till minne av det Jesus gjorde när han dog på korset.

5. 2nd Chapeter Of Acts - "Easter Song" - En påsksång från ett av 70-talets största kristna popband. Låten är bandets kändaste sång och kom 1974.

// Rickard Bransell

Bli inte musikjournalist om du:

* Hatar att vänta - Att vara musikjournalist är fyllt av enormt mycket dötid det är svårt att göra något vettigt av. Du tvingas sitta beredd och vänta på telefonintervjuer som är försenade. Du stressar till en avtalad intervju bara för att när du kommer fram få beskedet att intervjun är försenad, ibland en hel timma eller mer. Ska du sedan recensera samma bands spelning är det ytterligare väntan från intervjun till själva konserten. När du kommer till konserten är det inte helt ovanligt att även den är försenad…

* Hatar att stressa - Klarar du inte att hålla en deadline är det inte musikjournalist du ska bli. Du kan få i uppdrag på kvällen att gå på en konsert, nästa dag ska recensionen finnas i tryck. Samma sak gällande skivrecensioner. En viktig skiva kan släppas bara dagar innan pressläggning. Du kan också få stressa till intervjuer eller stressa mellan två olika intervjuer eller spelningar om det är en intensiv dag.

* Lider av skrivkramp - En musikjournalist behärskar konsten att skriva även när det går trögt. Saknar du den förmågan och får kramp bara du sätter dig vid ett tangentbord är musikjournalistik inte ditt yrke.

* Hatar att vara ensam - Som musikjournalist möter du väldigt många människor, men du är samtidigt väldigt ensam. Det är ytterst få tidningar som har möjlighet att skicka två musikjournalister till en och samma spelning eller festival. Att få med dig en fotograf du känner är heller ingen självklarhet. Tidningen köper ofta in bilder från frilansare eller bildbyråer. Är tidningen riktigt liten kanske du får agera multijournalist och förväntas behärska även fotokonsten. När du sedan kommit hem är de få journalister förunnat att sitta på en stor redaktion och skriva. Med andra ord, du är ensam även då…

* Är folkskygg - En folkskygg musikjournalist missar allt av avgörande intresse. Den folksjygge drar sig för att gå fram till okända människor och göra enkäter, drar sig för att kontakta personer som vet något om den du intervjuat. En folkskygg journalist drar sig också för att ställa de kontroversiella frågorna i rädsla för att stöta sig med den de intervjuar.

* Är mytoman - En musikjournalist måste till 100% hålla sig till sanningen! Låter något för bra för att vara sant eller helt absurt, skriv inte det förrän du gjort en grundlig research och kunnat bekräfta från säkra källor att det du skriver stämmer. Du ska inte skapa en senasation utifrån vad du tycker låter bra, du ska hålla dig till sanningen och låta den bli sensationen!

* Vill ta plats - En musikjournalist som vill synas till varje pris sätter sig själv i centrum och inte artisten. Det ger en väldigt jobbig läsning. Vem är du liksom att du ska ta så stor plats i artikeln? Det är också oförskämt att av konstant avbryta artisten för att berätta dina anekdoter för denne. Då kommer du aldrig lyckas göra en intressant intervju…

Det var lite om musikjournalistikens baksida. En annan dag ägnar vi oss åt framsidan!

// Rickard Bransell

1. After Edmund - "Like A Dream" - En måste låt att lyssna in sig på inför sommarens spelning på Jesusrock.

2. Falling Up - "A Guide To Marine Life" - Stor amerikansk rock med mycket melodi.

3. Fires Of Babylon - "Lazars Rising" - Rob Rock ligger inte på latsidan. Bara några månader efter att han släppte "Garden Of Chaos" är han nu tillbaka med en ny skiva. Den här gången som sångare i bandet Fires Of Babylon. Skivan säpps den 25 april.

4. Jake Smith - "This Is Certain" - Singer/songwriter färgad av det klassiska New Orleans soundet.

5. Wavorly - "Praise And Adore (Some Live Without It)" - En skön ballad från ett amerikanskt rockband påuppgång. 

Övning ger färdighet! Ikväll när det verkligen gällde höll min tippning världsklass. Prickade topp tre med 100 procent. Övriga placeringar var även de väldigt nära att bli rätt. Så här såg slutresultatet ut.

1. Charlotte Perrelli - ”Hero” - Tippad som etta.

2. Sanna Nielsen - ”Empty room” - Tippad som tvåa.

3. BWO - ”Lay your love on me” - Tippad som trea.

4. Rongedal - ”Just a minute" - Tippad som femma.

5. Linda Bengtzing - ”Hur svårt kan det va?” - Tippad som fyra.

6. Nordman - ”I lågornas sken” - Tippad som åtta.

7. Sibel - ”That is where I’ll go” - Tippad som sexa.

8. Amy Diamond - ”Thank you” - Tippad som sjua.

9. Christer Sjögren - ”I love Europe” - Tippad som tia.

10. Frida feat. Headline - ”Upp o hoppa” - Tippad som nia.

Slutanalys: Jag höll ikväll på Sanna Nielsen. Motivering: Då övriga artister ägnade sig åt en kväll av underhållning berörde Sanna Nielsen. Ingen la likt henne ned så mycket själ och hjärta i sin låt. Det fattades inte mycket för att Sanna Nielsens tårar skulle börja rinna mitt under låten. Sådant berör även tittarna. Så att Sanna tog hem vinsten från tittarna visar vem kvällens verkliga vinnare var. Hur det kommer gå för Perrelli ute i Europa återstår att se. Att låten är fartig med en catchig refräng talar till hennes fördel. Men samtidigt har det europeiska schlagerlandskapet förändrats, så någon tippning vågar ja mig inte på. För övrigt, är det inte dags att avskaffa SVT:s jury nu? Det skulle gå att göra omröstningen minst lika spännande genom att redovisa tittarrösterna geografiskt. Helt klart något att tänka på för SVT inför nästa år.

// Rickard Bransell 

Då har det dragt ihop sig till final i schlagercirkusen. I morron smäller det! Jag har lyckats tippa fel hittills så vi får se hur detta går. Men finalen slutar på följande sätt:

1. Charlotte Perrelli - "Hero" -Vinnarreceptet heter stjärnglans, fartiglåt med hittig refräng. Det bidrag i tävlingen med störst chans i Europa.

2. Sanna Nielsen - "Empty Room" - En typisk vinnarballad Sanna Nielsen framför med otrolig känsla. Håller egentligen längre än Perrellis "Hero", men har inte samma chanser i Europa.

3. BWO - "Lay Your Love On Me" - Rix FM-favoriterna BWO och Linda Bengtzing slåss om tredje och fjärde platsen. BWO drar det längsta strået och går in som trea. Låten har en hittig refräng som med all säkerhet kommer spelas mycket även efter festivalen.

4. Linda Bengtzing - "Hur Svårt Kan Det Va" - En svensk modern schlager som har mycket radiotid att vänta. Men vinner i Globen gör den ine.

5. Rongedal - "Just A Minute" - Gick hem hos svenska folket senast. Når långt även här.

6. Sibel - "Thats Where I’ll Go" - Sibel har med sin Celine Dion lika röst en lysande karriär framför sig. Men hon hade behövt en lite vassare låt för att nå hela vägen i Globen.

7. Amy Diamond - "Thank You" - Amy Diamond är otroligt duktig och utstrålar stor glädje när hon står på scenen. Hon har framtiden för sig, men i år är hon i finalen för att samla erfarenhet.

8. Nordman - "I Lågornas Sken" - Nordman har nått så långt det går med den låten. Här tar det stopp.

9. Frida Feat. Headline - "Upp Och Hoppa" - Svenska folket smittades av glädjen i låten, men helt ärligt… den håller inte för finalen…

10. Christer Sögren - "I Love Europe" - Christer Sjögren är en ikon i svenskt musikliv, men här gör han en Tommy Nilsson/Loa Falkman - kalla det vad du vill - han kommer tia och blir därmed sist i finalen.

Kyrksalen är välfylld och nedsläckt. Ett par hundra förväntansfulla ungdomar och unga vuxna har samlats för att lovsjunga och tillbe den Gud de tror på. Att artisterna på scenen rest från USA verkar vara av mindre betydelse. Ja många vet inte ens vilka Brenton Brown och Sarah Macintosh är, inte förens nu.

När Brenton Brown inleder kvällens lovsångskonsert gör han det genom att sjunga refrängen av julsången ”Oh Come All Ye Faithful”. Det känns något udda för årstiden, men jag har i konsertsammanhang tidigare sett Rebecca St.James göra detsamma. Så någon chock blev det inte för mig, men en och annan i publiken lär ha höjt på ögonbrynen lite extra.

Fortsättningsvis blandar Brenton Brown och hans band både kända och mindre kända sånger. Gång på gång slås jag av tanken: ”har Brenton Brown skrivit den här låten?”. Det övergår mitt förstånd att han lyckats förbli en sådan doldis, medans hans sånger blivit så stora. Med de meriterna är det konstigt att han inte nämns sida vid sida med Matt Redman, Chris Tomlin och Charlie Hall. Med debutskivan ”Everlasting God” lär det bli ändring på detta.

Sett som konsert är inte Brenton Brown och hans band någon spännande upplevelse. Han är en jeans och t-shirt kille med begynnande mage. På den hänger en akustisk gitarr. Sedan står Brenton Brown och blundar exakt hela konserten. Någon underhållande scenshow finns inte. Tas däremot konserten för vad den är riktas fokus mot himlen och vem eller vilka som står på scenen hamnar i skymundan. Det verkar gå hem hos besökarna, för även de står med slutna ögon och lyfta händer och sjunger med i låtar Brenton Brown leder.

När så Sara Macintosh släpps fram, som hittills agerat körsångerska, blir det mer konsertkänsla över det hela, även om hennes texter också är riktade till Gud. Publiken sätter sig ned, öppnar ögonen och får under fyra låtar se en singer/songwriter med fantastisk röst och framtiden för sig.

När sedan Brenton Brown åter kommer upp på scenen, skämtar han om att Sarah Macintosh borde fått sjunga sist av allt för nu kommer ingen uppskatta det han gör. Så blir inte fallet, för så snart han tar ton reser sig publiken på nytt. Det blir fyra sånger till varav ett extranummer, sedan har kvällen nått sitt slut.

Fotnot: Utöver de egna sångerna framförde Brenton Brown även covers av vännern Delirious?, Paul Baloche och Matt Redman.

LÅTLISTA:
Brenton Brown Band
• Oh Come All Ye Faithfull
• Hallelujah (Your Love Is Amazing)
• Hosanna (Praise Is Ringing)
• Recieve Our Adoration (?)
• Jesus You Are Worthy
• Heart Of Worship
• What A Friend I Found
• Wonderful, you are the one thing that we need (?)
• Everlasting God
———————————-
Sarah Macintosh
• All Creatures Of Our God And King
• Heres My heart o take and seal it (?)
• Where You’ll Find Him
• More Than Hands
———————————-
Brenton Brown Band
• Lord Reign In Me
• Holy
• Our God Saves
———————————-
• Blessed Be The Name Of The Lord

(? = låtar vi ej prickat in titeln på)

Så här såg Brenton Brown ut mest hela tiden.

Trummisen Paul Evens kommer snart ta över som trummis i ett band Noizegate Music nyligen intervjuade. Jag lovade att inte avslöja vilket förrän det blir officiellt.

Basisten Daniel. Efternamnet föll ur mitt minne.

Artistiskt sett var Sarah Macintosh kvällens största behållning.

Sarahs man Jonathan Macintosh, tidigare gitarrist i Luna Halo.

Basisten Daniel hade med sig en liten maskot.

Ytterligare en bild på en blundande Brenton Brown.

Men Sarah Macintosh tittade åtminstone ibland.

Men här blundar hon…

TEXT & FOTO: Rickard Bransell